{"id":1585,"date":"2017-02-16T17:17:20","date_gmt":"2017-02-16T17:17:20","guid":{"rendered":"http:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=1585"},"modified":"2018-12-06T15:07:06","modified_gmt":"2018-12-06T15:07:06","slug":"medlemsskrift-2017","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=1585","title":{"rendered":"Medlemsskrift 2017"},"content":{"rendered":"

En h\u00e4lsning fr\u00e5n <\/strong>Vrigstads hembygdsf\u00f6rening <\/strong>2017<\/strong><\/h1>\n

\"\"<\/a>F\u00f6r 50 \u00e5r sedan, 1967, p\u00e5b\u00f6rjades rivningen av skolan. Innan den nya skolan byggdes fanns bakom de \u00f6vre f\u00f6nsterna (under skylten) gymnastiksalens omkl\u00e4dningsrum. I lokalen under fanns samlingssalen, d\u00e4r flickorna hade sl\u00f6jd. K\u00e4llarv\u00e5ningen d\u00e4runder inrymde pojkarnas sl\u00f6jdsal. I de b\u00e5da trapphusen fanns kapprum till skolsalarna p\u00e5 de b\u00e5da v\u00e5ningsplanen.<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em>Inneh\u00e5ll:
\n<\/strong>Sid 2 Vrigstads Hembygdsf\u00f6renings informerar
\nSid 3 N\u00e5gra bilder ut bildarkivet \u2013 50 och 100 \u00e5r gamla
\nSid 7 \u201dSkolan\u201d av f\u00f6rre riksdagsmannen Oscar Carlstr\u00f6m
\nSid 14 Planerad j\u00e4rnv\u00e4g Stockaryd-Vrigstad
\nSid 16 Fr\u00e5n vagnshjul till sm\u00e5hus<\/p>\n

Inbjudan till \u00e5rsm\u00f6te med Vrigstads hembygdsf\u00f6rening
\n<\/strong>V\u00e4lkommen till \u00e5rsm\u00f6te med Vrigstads Hembygdsf\u00f6rening torsdagen den 30 mars, kl. 19.00 i F\u00f6rsamlingshemmet.<\/p>\n

Program:
\n<\/strong>\u00a0\u00c5rsm\u00f6tesf\u00f6rhandlingar.
\n2016 \u00e5rs verksamhetsber\u00e4ttelse presenteras i ord och bild av Stig Marz.
\nStig Marz visar videoklipp.
\nServering och lotterier.\u00a0<\/strong><\/p>\n

Medlemsinformation<\/strong>
\nEnskild medlem: 100 kronor.
\nFamilj: 200 kronor.
\nHembygdsf\u00f6reningens bankgiro: 5560-4292
\nHembygdsf\u00f6reningens Swish: 123\u00a0471 36 40
\nGamla och nya medlemmar h\u00e4lsas hj\u00e4rtligt v\u00e4lkomna! <\/strong><\/p>\n

Sommarl\u00e4ger<\/strong>
\nDen 11-13 augusti anordnar J\u00f6nk\u00f6pings l\u00e4ns hembygdsf\u00f6rbund ett sommarl\u00e4ger i Skillingaryd. Ungdomar i \u00e5rskurs 5 och 6 \u00e4r v\u00e4lkomna till l\u00e4gret som erbjuder sp\u00e4nnande och l\u00e4rorika upplevelser. Anm\u00e4lningsavgiften \u00e4r 100 kronor.<\/p>\n

Vrigstad \u00e5r 1917
\n\"\"<\/a><\/strong>Vrigstad marknad 1917. De tv\u00e5 damerna i bildens mitt \u00e4r fr.v. fr\u00f6knarna\u00a0 Dagmar Lenck och Ester Kruse. Dagmar Lenck gifte sig senare med Gustaf Dahl, som blev borgm\u00e4stare i Sigtuna. Ester Kruse bes\u00f6kte en systerdotter som vistades p\u00e5 Vattenkuranstalten i Vrigstad. 1920 bosatte hon och systern Sigrid sig i Vrigstad.<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a><\/em>Ungdomar ur Vrigstads Missionsf\u00f6rening p\u00e5 utflykt 1917. Fr.v. Sven Ekel\u00f6f, Gustaf Sidenqvist, tre ok\u00e4nda damer, Olga Petersson samt Olgas blivande man Bertil Johansson, Sittande p\u00e5 marken Gottfrid Ekel\u00f6f och Henrik Vink<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>Vigsel mellan Anna-Beth Dahl och Einar Ralf \u00e5r 1917, med kyrkoherde Lundgren som vigself\u00f6rr\u00e4ttare. P\u00e5 bilden syns bl.a. kyrkans kaminer i bildens kanter.<\/em><\/p>\n

Vrigstad \u00e5r 1967
\n\"\"<\/a><\/strong>Gillis Almqvist tar emot ett pris av Arvid Gustafsson och Tage Maars p\u00e5 Vrigstad IFs \u00e5rsavslutning.
\n<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>Vrigstad scoutk\u00e5r bildades 1962, med Algot G\u00f6ransson som f\u00f6rsta ordf\u00f6rande. 1967 startade man byggnationen, bredvid idrottsplatsen, av det som skulle bli f\u00f6reningens scoutstuga fram till \u00e5r 1984.<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>Sedan pr\u00e4stg\u00e5rdsjorden tagits i bruk f\u00f6r villabebyggelse m.m. s\u00e5 tvingades man riva ladug\u00e5rden 1967. Den var uppf\u00f6rd 1913 och bilden togs kort f\u00f6re rivningen.<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>1917 \u00e5rs konfirmander samlade till 50-\u00e5rsjubileum. St\u00e5ende fr.v. Erik Hallstr\u00f6m, Anton Nordberg, David Karlsson, Tora Eriksson, Nils \u00c5hl\u00e9n, Gertrud Berg, Gustav Klasson, J S S Fin\u00e9r, Erik Johansson, G M S Hegg. Sittande fr.v. Bertil Gustavsson, Helmer Andersson, Marta Rehn, J E D Karlsson, Hilma Krona, Anna Karlsson, Agnes Holm, K G A Berg och David Nilsson.<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>Kyrkv\u00e4rdarna Torsten Haegerstam, t.v., och Otto Svensson r\u00e4knar Lutherhj\u00e4lpskollekten Palms\u00f6ndagen den 19 mars 1967.<\/em><\/p>\n

Skolan
\n<\/strong>Vi har de tre senaste \u00e5ren \u00e5tergivit ber\u00e4ttelser skrivna av Oscar Carlstr\u00f6m, f\u00f6dd i Holkaryd Kurag\u00e5rd, 1879. F\u00f6r\u00e4ldrarna hette Karl Magnusson och Kristina Magnusdotter och var \u00e4gare och brukare av 1\/4 mantal Kurag\u00e5rd.
\nOscar var under \u00e5ren 1918 till 1949 riksdagsledamot i andra kammaren d\u00e4r han representerade Liberala Samlingspartiet, som senare blev Folkpartiet och nu Liberalerna.
\nI \u00e5rets h\u00e4lsning \u00e5terger vi en ber\u00e4ttelse han kallar \u201dSkolan\u201d. Det \u00e4r ju ett \u00e4mne som i h\u00f6gsta grad \u00e4r aktuellt. H\u00e4r kommer Oscars minnen fr\u00e5n sin skoltid och funderingar \u00f6ver framtidens skola.<\/p>\n

I en hagmark strax nordv\u00e4st om byn var Holkaryds skolhus bel\u00e4get. Det var en enkel tr\u00e4byggnad, inneh\u00e5llande f\u00f6rstuga, skolsal och en liten kammare. H\u00e4r hade jag att inh\u00e4mta den skolundervisning, som bestods i en bondby p\u00e5 den tiden. Att det var flyttande (ambulerande) skola i byarna runt kyrkskolan, var t\u00e4mligen klart, ty p\u00e5 1880-1890-talet sl\u00f6sades det inte med l\u00e4rarkrafterna. V\u00e5r folkskoll\u00e4rare (Johan August Cel\u00e9n) hade att uppeh\u00e5lla undervisningen i tre rotar: Holkaryds, \u00c5kak\u00f6ps och Virestorps skolrotar.<\/p>\n

Han bodde emellertid i Vrigstad, ty han tj\u00e4nstgjorde som kantor i socknen och hade s\u00e5lunda att varje s\u00f6ndag sk\u00f6ta om orgelspelet i kyrkan och dessutom efter gudstj\u00e4nstens slut st\u00e5 f\u00f6r utl\u00e5ningen av b\u00f6cker i sockenbiblioteket i sockenstugan. Fr\u00e5n kyrkbyn var det 7 kilometer till Holkaryd, 8 till \u00c5kak\u00f6p och drygt 10 till Virestorp.<\/p>\n

Dessa v\u00e4gstr\u00e4ckor gick han i regel till fots \u00e5ret om, tills l\u00e4ngre fram cykeln kom i bruk, s\u00e5 att han \u00e5tminsone sommartid kunde f\u00e4rdas med denna \u2013 p\u00e5 vintertiden h\u00f6llos aldrig v\u00e4garna i s\u00e5dant skick att cyklar g\u00e4rna kunde anv\u00e4ndas. Ingen m\u00e5 dock f\u00f6rest\u00e4lla sig, att v\u00e5r l\u00e4rare verkade tr\u00f6tt eller olustig av sina promenader morgon och kv\u00e4ll till och fr\u00e5n skolan. Han sk\u00f6t fram som en raket mellan buskarna kring v\u00e5r skola p\u00e5 morgnarna och det l\u00f6nade sig inte att h\u00e5lla utkik n\u00e4r han kom, om vi voro i f\u00e4rd att ha n\u00e5gon extra tillst\u00e4llning i skolsalen innan han anl\u00e4nde. Eftersom han skulle undervisa fyra m\u00e5nader p\u00e5 de skilda platserna, kan jag inte r\u00e4kna ut n\u00e4r han hade sin semester, men det var v\u00e4l inte d\u00e5 s\u00e5 modernt med semester!<\/p>\n

\"\"<\/a>Karin Hylander och Ingalill Gr\u00f6nberg visar upp Cel\u00e9ns cykeln f\u00f6r de intresserade barnen under hembygdsveckan f\u00f6r Vrigstad skola v\u00e5ren 2016.
\n<\/em><\/p>\n

Men s\u00e5 hann han aldrig heller med att bli nerv\u00f6s eller f\u00e5 \u201dkomplex\u201d. Som undervisare var han s\u00e4kerligen en av de b\u00e4sta man kan \u00f6nska och han beh\u00f6vde aldrig tillgripa rottingen. N\u00e5gon s\u00e5dan tror jag f\u00f6rresten inte fanns i skolan. Han ingav oss den tillb\u00f6rliga respekten i alla fall och fast\u00e4n han l\u00e4ngre fram r\u00e5kade illa ut \u2013 troligen p\u00e5 grund av \u00e4rftlig belastning i vissa avseenden \u2013 framstod han alltid f\u00f6r mig som en god och plikttrogen l\u00e4rare. Han l\u00e4rde oss ocks\u00e5 att vara aktsamma om skolans materiel och v\u00e5ra egna b\u00f6cker\u00a0 och i hans katekes fanns efter femton \u00e5rs anv\u00e4ndning inte en fl\u00e4ck eller ett s\u00f6ndrigt blad.<\/p>\n

Inte heller ville han betunga roten med on\u00f6diga utgifter, s\u00e5 att Sveriges karta var, innan den ersattes av en ny, s\u00e5 s\u00f6nderpekad med staven, att det knappast gick att orientera sig p\u00e5 densamma.<\/p>\n

Skolsalen var givetvis m\u00f6blerad med l\u00e5nga b\u00e4nkar, i vilka barnen fingo tr\u00e4ngas f\u00f6rbi varandra vid intagandet av sina platser, och uppv\u00e4rmningen bestod av en \u00f6ppen spis vid ena l\u00e5ngsidan, som uppv\u00e4rmde en begr\u00e4nsad halvcirkel mittf\u00f6r, men som s\u00e4llan f\u00f6rm\u00e5dde sprida n\u00e5gon v\u00e4rme \u00f6ver andra delar av salen. P\u00e5 ett par reservb\u00e4nkar, som stodo i bredd med de\u00a0 \u00f6vriga b\u00e4nkarna, hade vi v\u00e5ra matkorgar uppst\u00e4llda och d\u00e4r bredvid intogo vi v\u00e5rt middagsm\u00e5l \u2013 undervisningen b\u00f6rjade klockan 9 och slutade klockan 4, s\u00e5 det blev egentligen middag i skolan. Vad som fanns i de d\u00e4r korgarna skall jag inte n\u00e4rmare avsl\u00f6ja. Fr\u00e5n de burgnare hemmen var det s\u00e4llan att klaga, ty fr\u00e5n dem inneh\u00f6ll skolkorgen b\u00e5de br\u00f6d, mj\u00f6lk och sovel och d\u00e5 och d\u00e5 \u00e4ven ett stekt \u00e4gg, men f\u00f6r torpar- och knektfamiljernas barn blev det nog mest bara mj\u00f6lk och br\u00f6d.<\/p>\n

Men vi trivdes med undervisningen och vi rasade och lekte under rasterna, t.o.m. s\u00e5 att byborna rent av klagade p\u00e5 ov\u00e4sendet ibland. Vi lekte \u201dhare och hund\u201d, vilket kunde s\u00e4gas vara en tafatt tr\u00e4ning i 200-meterslopp. S\u00e5 hade vi intill skolan ett v\u00e4ldigt berg, som \u00e5t ena h\u00e5llet sluttade r\u00e4tt brant, och p\u00e5 br\u00e4dlappar eller sm\u00e5 dr\u00f6gar \u00e5kte vi i hissnande fart utf\u00f6r detsamma under ett ljudligt hojtande och skrattande. Denna sport m\u00e5ste emellertid avskrivas eftersom dr\u00f6garna ofta blevo efter p\u00e5 halva v\u00e4gen och byxbaken fick svara f\u00f6r resten av f\u00e4rden. Mammorna tyckte att det blev litet f\u00f6r mycket av byxlagning och klagade f\u00f6r l\u00e4raren.<\/p>\n

\"\"<\/a>Elever vid Holkaryds skola 1916 p\u00e5 \u201ddet v\u00e4ldiga\u201d berget.<\/em><\/p>\n

Han unnade oss g\u00e4rna att ha roligt p\u00e5 rasterna, men \u201dvad kvinnan vill, det vill ocks\u00e5 en l\u00e4rare\u201d. Vi fingo f\u00f6ljaktligen dra oss tillbaka till en bergskedja l\u00e4ngre bort, som vi kallade \u201dk\u00f6len\u201d och leka f\u00e4stningskrig ist\u00e4llet. Det blev inte s\u00e5 p\u00e5frestande f\u00f6r byxorna.<\/p>\n

Jag har mest glada minnen fr\u00e5n min skoltid, b\u00e5de vad det g\u00e4ller undervisningen och lekarna, och \u00e4nnu, d\u00e5 man tr\u00e4ffar en gammal skolkamrat, k\u00e4nner man en viss samh\u00f6righet fr\u00e5n de h\u00e4r \u00e5ren. N\u00e5got egentligt \u201dljus\u201d var jag v\u00e4l ej i skolan, ty utanl\u00e4sning l\u00e5g aldrig f\u00f6r min r\u00f6st och katekesplugget gjorde mig nog en del bekymmer. Inte heller matematiken \u00e4lskade jag vidare, men historia och geografi intresserade mig s\u00e5 mycket mer. Svenskan var ett problem, som r\u00e4ttstavningsb\u00f6ckerna nog fick m\u00e5nga bockar, och skulle jag inte tr\u00e4ngt in i denna djupare \u00e4n i skolan, s\u00e5 hade v\u00e4l aldrig mina minnen blivit skrivna. F\u00f6r \u00f6vrigt tycker jag fortfarande att v\u00e5rt stackars modersm\u00e5l \u00e4r on\u00f6digt tillkr\u00e5nglat och att det aldrig fallit mig in att syssla med begreppen presens och imperfektum.<\/p>\n

\"\"<\/a>Johan August Cel\u00e9n tillsammans med skolbarnen vid Holkaryds skola \u00e5r 1904.<\/em><\/p>\n

Min korta skoltid gav emellertid en inte f\u00f6raktlig grund f\u00f6r fortsatta sj\u00e4lvstudier i skilda \u00e4mnen. Att jag sedan under min politiska g\u00e4rning vid m\u00e5nga tillf\u00e4llen k\u00e4nt mig sakna den vidgade plattform, fr\u00e5n vilken de kunna agera, som f\u00e5tt \u201duppfostran\u201d och d\u00e4rigenom kunnat beh\u00e4rska ett st\u00f6rre vetandets synf\u00e4lt, \u00e4r uppenbart. Men jag \u00e4r ju inte ensam om detta. Fabian M\u00e5nsson (socialdemokratisk ledamot i andra kammaren 1912-1938) fick n\u00f6ja sig med kanske \u00e4nnu mindre skolutbildning \u00e4n som bestods i Holkaryds folkskola, men han slutade med att er\u00f6vra en doktorshatt och jag f\u00e5r v\u00e4l n\u00f6ja mig med den enkla huvudbonad en bonde i regel f\u00e5r vara bel\u00e5ten med. Dessutom \u00e4r det en f\u00f6rdel att inte veta allt f\u00f6r mycket. Per Edvin Sk\u00f6ld (socialdemokratisk riksdagsledamot 1918 till 1964) r\u00e5kade en g\u00e5ng i andra kammaren p\u00e5minna om att han \u201dtagit studenten\u201d, s\u00e5 han m\u00e5ste v\u00e4l veta vad han talade om, men det kvitterade kammaren med ett gott skratt. Han var bara 29 \u00e5r d\u00e5. Nu vet han bra mycket mer \u00e4n vad studenten kunde ge; hans synf\u00e4lt har vidgats ganska bra i livets skola sedan dess.<\/p>\n

D\u00e5 jag b\u00f6rjade min riksdagsbana, var jag dock p\u00e5 det klara med, att ungdomen h\u00e4r i landet beh\u00f6vde mer upplysning \u00e4n vad folkskolan kunde ge, och jag motionerade ocks\u00e5 om inr\u00e4ttandet av en landsbygdens ungdomsskola i varje kommun, i vilken de unga i 16-17-\u00e5rs\u00e5ldern skulle f\u00e5 \u00e5tminstone en p\u00e5sp\u00e4dning av sina folkskole-kunskaper. Ty ett faktum \u00e4r att under ton\u00e5ren gl\u00f6mmer ungdomen en hel del av vad de l\u00e4rt i folkskolan, d\u00e4rom vittna de unders\u00f6kningar, som gjorts av v\u00e5ra pojkars kunskaper i bev\u00e4rings\u00e5ren. Det blev nu inget av motionen, ty man skyllde p\u00e5 den d\u00e5 nyss beslutade obligatoriska forts\u00e4ttningsskolan.<\/p>\n

Vad denna gett kan jag inte riktigt bed\u00f6ma, men d\u00e4r heltidsl\u00e4sningen genomf\u00f6rts och det sjunde \u00e5ret inr\u00e4ttats, b\u00f6r det v\u00e4l inte vara s\u00e5 d\u00e5ligt st\u00e4llt och nu \u00e4ro vi snart p\u00e5 v\u00e4g till 8-9-\u00e5rig folkskola. Allt detta \u00e4r givetvis gl\u00e4djande. Dessutom har p\u00e5 senare \u00e5r folkh\u00f6gskolan samt lantmanna- och lanthush\u00e5lls-skolor dragit till sig ett betydligt st\u00f6rre klientel av ungdomar \u00e4n f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. Man \u00e4r n\u00e4stan f\u00e4rdig att tro att all v\u00e5r ungdom s\u00e5 sm\u00e5ningom h\u00e5ller p\u00e5 att bli ett l\u00e4rt folk, som har v\u00e4l reda p\u00e5 hur den skall m\u00f6ta livet f\u00f6r att lyckas. Men vad landsbygden, jordbruket, f\u00e5r f\u00f6r gl\u00e4dje av allt detta \u00e4r inte gott att s\u00e4ga. Det \u00e4r m\u00e5h\u00e4nda risk f\u00f6r att denna ungdom f\u00e5r s\u00e5 pass lust p\u00e5 vetande att den sl\u00e4pper kontakten med jorden och kroppsarbetet. En utveckling som leder till f\u00f6r mycket v\u00e4lv\u00e5rdade h\u00e4nder och f\u00f6r litet valkiga n\u00e4var, kan bli farligt i l\u00e4ngden. Det \u00e4r dock produktionen \u2013 arbetet i anletets svett \u2013 som \u00e4r det viktigaste, om vi vilja uppeh\u00e5lla och f\u00f6rb\u00e4ttra v\u00e5r levnadsstandard. Vi som p\u00e5 egen r\u00e4kning och risk f\u00e5tt kravla oss fram till kunskapens brunnar, s\u00e5 gott vi kunnat, och samtidigt s\u00f6kt h\u00e5lla k\u00e4nning med kroppsarbetets h\u00e4lsosamma fostran, \u00e4ro inte avundsjuka p\u00e5 nutidens ungdom och vi kunna ju bara gl\u00e4djas \u00e5t att den f\u00e5r b\u00e4ttre f\u00f6ruts\u00e4ttningar \u00e4n vi att stilla sin kunskapst\u00f6rst. Men det \u00e4r inte alldeles s\u00e4kert att alla som nu str\u00e4va efter att komma bort fr\u00e5n kroppsarbetet, ha f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r att p\u00e5 andra banor vinna framg\u00e5ng i livet. Det skall nog mera till \u00e4n bara kunskap f\u00f6r att komma fram. Det fordras ocks\u00e5 k\u00e4rlek till den arbetsuppgift man v\u00e4ljer om man ska lyckas.<\/p>\n

Om jag skulle v\u00e5ga s\u00e4ga n\u00e5got om nutidens folkskola i fr\u00e5ga om schemat f\u00f6r undervisningen, s\u00e5 skulle det vara att de m\u00e5nga \u00e4mnena h\u00e5lla p\u00e5 att splittra densamma s\u00e5 att det \u00e4r fara v\u00e4rt att ingenting blir grundligt inh\u00e4mtat i skolan.<\/p>\n

Nu skola \u00e4ven s\u00e5 sm\u00e5ningom utl\u00e4ndska spr\u00e5k komma med i undervisningen i folkskolan. Visserligen har det misslyckade byggnadsf\u00f6retaget i Babel retat mig mycket, ty om man \u00e4r med i en f\u00f6rsamling d\u00e4r \u2013 s\u00e5som har h\u00e4nt mig n\u00e5gon g\u00e5ng \u2013 man till bordskamrat p\u00e5 ena sidan f\u00e5tt en engelsman och p\u00e5 den andra en fransman, s\u00e5 sitter man d\u00e4r som ett m\u00e4h\u00e4 och ser dum ut. Men jag \u00e4r t\u00e4mligen \u00f6vertygad om att i ett s\u00e5dant s\u00e4llskap kommer man inte l\u00e5ngt med folkskoleundervisning i spr\u00e5k.<\/p>\n

En riksdagsman, som hette J\u00f6nsson i Revinge, ber\u00e4ttade en g\u00e5ng att han l\u00e4st ganska mycket tyska och f\u00f6rstod den alldeles utm\u00e4rkt, men s\u00e5 skulle han en g\u00e5ng fara till Tyskland och d\u00e4r kunde han inte g\u00f6ra sig f\u00f6rst\u00e5dd s\u00e5 pass att han p\u00e5 en restaurang kunde f\u00e5 den mat han \u00e5tr\u00e5dde. Vore det inte b\u00e4st att v\u00e5ra folkskolebarn l\u00e4rde sig svenska ordentligt f\u00f6rst, innan de tragglade med utrikiska? Nu har visserligen v\u00e5rt modersm\u00e5l p\u00e5 senare \u00e5r inm\u00e4ngts med s\u00e5 m\u00e5nga fr\u00e4mmande ord att det \u00e4r sv\u00e5rt f\u00f6r m\u00e5ngen att klara sig med att veta vad de betyda. B\u00e4st \u00e4r det att h\u00e5lla sig till svenskan of\u00f6rfalskad, s\u00e5 l\u00e4nge det g\u00e5r, och att blygas f\u00f6r att man inte kan annat \u00e4n denna, \u00e4r det inte sk\u00e4l uti.<\/p>\n

Det ber\u00e4ttas om biskop Billing att d\u00e5 han skulle viga prins Wilhelm och Maria Pavlovna av Ryssland vid varandra, s\u00e5 tillfr\u00e5gades han av en v\u00e4n om han skulle anv\u00e4nda svenska eller ryska vid vigsel-f\u00f6rr\u00e4ttningen. \u201dJag ska viga dem p\u00e5 sk\u00e5nska\u201d sade Billing.
\nDet spr\u00e5ket kunde han ordentligt och det blygdes han inte f\u00f6r.
\nAv Oscar Carlstr\u00f6m<\/p>\n

\"\"<\/a>Gustaf Bolander och Carl Hafstr\u00f6m satte 1948 upp en minnessten d\u00e4r Holkaryds f\u00f6rsta folkskolehus stod.<\/em> P\u00e5 bilden fr\u00e5n samma \u00e5r flankerar ett par tidigare elever stenen \u2013 Fredrik Hafstr\u00f6m och Gustaf Karlsson.\u00a0<\/em><\/p>\n

Planerad j\u00e4rnv\u00e4g Stockaryd-Vrigstad
\n<\/strong>N\u00e4r S\u00f6dra Stambanan byggdes s\u00e5 fanns det b\u00e5de f\u00f6respr\u00e5kare och motst\u00e5ndare till att j\u00e4rnv\u00e4gen skulle g\u00e5 via Vrigstad. I efterhand gjordes ett f\u00f6rs\u00f6k att bygga ett sp\u00e5r till Stockaryd fr\u00e5n Vrigstad \u2013 f\u00f6r att p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt f\u00e5 nytta av j\u00e4rnv\u00e4gens m\u00f6jligheter.<\/p>\n

De l\u00e4ttnader, som gjordes 1846 i n\u00e4ringsfrihetslagarna, gjorde att f\u00f6retagsetableringarna \u00f6kade i en rasande fart. Vid 1860-talets ing\u00e5ng fanns i Vrigstad tv\u00e5 sk\u00f6nf\u00e4rgerier, tre garverier, ett bryggeri och ett tegelbruk. Alla med vattenberoende hantering. I Vrigstad fanns vattendraget.<\/p>\n

Hantverksyrkena representerades av bl.a. sju skr\u00e4ddare, en m\u00f6sseskr\u00e4ddare, fyra skomakare, tv\u00e5 bagare, en sadelmakare, en handskmakare, en smed med flera. Vidare fanns n\u00e5got s\u00e5 exklusivt som en cigarrmakare och en guldsmed. Dessutom fanns i kyrkbyn fem handelsbodar.<\/p>\n

D\u00e5 planeringen av S\u00f6dra stambanans str\u00e4ckning inleddes var starka krafter ig\u00e5ng i Vrigstad f\u00f6r att f\u00e5 den till samh\u00e4llet. Vrigstads st\u00e4llning som h\u00e4radscentrum hade \u00e4nnu inte blivit hotad. Det skedde f\u00f6rst n\u00e4r stambanan byggdes och de nya orterna S\u00e4vsj\u00f6 och Stockaryd b\u00f6rjade t\u00e4vla om h\u00e4radshegemonien. De som slogs f\u00f6r stambanans dragning genom Vrigstad var i f\u00f6rsta hand n\u00e4ringsidkarna med f\u00e4rgerifabrik\u00f6ren Fredrik Runstedt i spetsen. I f\u00f6rl\u00e4ngningen s\u00e5g man att Vrigstad skulle utvecklas till k\u00f6ping och s\u00e5 sm\u00e5ningom till stad.<\/p>\n

N\u00e4r f\u00f6rs\u00f6ket misslyckades blev en av konsekvenserna att handlanden Sven Gustaf Lundberg, som 1857 hade etablerat en lanthandel vid torget i Vrigstad, flyttade. \u00c5r 1868 flyttade han sin verksamhet till S\u00e4vsj\u00f6 och inte bara verksamheten utan han tog ocks\u00e5 huset med sig. Huset uppf\u00f6rdes vid det som idag kallas Lundbergs plan och st\u00e5r d\u00e4r \u00e4n idag. Tomten i Vrigstad stod \u00f6de till 1892 d\u00e5 ett nytt aff\u00e4rshus uppf\u00f6rdes p\u00e5 platsen.<\/p>\n

N\u00e4r det nu inte blev n\u00e5gon j\u00e4rnv\u00e4g kr\u00e4vde f\u00f6retagarna, av de styrande, att en bank skulle etableras i Vrigstad. S\u00e5 kom allts\u00e5 Vestra H\u00e4rads Sparbank att \u00f6ppnas 1867. Banken i Vrigstad blev den sjunde banken i l\u00e4net. Namnet, Vestra H\u00e4rads Sparbank, angav det egentliga verksamhetsomr\u00e5det.<\/p>\n

Men tanken om en j\u00e4rnv\u00e4g i Vrigstad l\u00e5g och grodde hos f\u00f6retagarna. \u00c5r 1897 gav man i uppdrag \u00e5t v\u00e4g- och vatten-byggnadsingenj\u00f6ren Carl J. Insulander i G\u00f6teborg att utarbeta ett f\u00f6rslag om en j\u00e4rnv\u00e4gsdragning mellan Stockaryd och Vrigstad. F\u00f6r ett arvode av 304 kronor, som av kronol\u00e4nsman Alfred Dahl prutades ned till 300, uppr\u00e4ttade Insulander ritningar och en kostnadskalkyl.<\/p>\n

I bet\u00e4nkandet skriver Insulander: Alltsedan dagarne f\u00f6r S\u00f6dra Stambanans tillkomst, genom hvilken den lifaktiga r\u00f6relsen i Vrigstad med flera orter vid de gamla hufudv\u00e4garne drogs ut till de platser, som af jernv\u00e4gen ber\u00f6ras, har allt mer och mer detta f\u00f6rh\u00e5llande visat sig verka h\u00e4mmande p\u00e5 utvecklingen af s\u00e5dana orter och samh\u00e4llen som Vrigstad.<\/em> Denna plats var f\u00f6rr en af de st\u00f6rsta p\u00e5 sm\u00e5l\u00e4ndska landsbygden, men har efter n\u00e4mnda tid ej kunnat h\u00e5lla jemna steg med af de nya f\u00f6rh\u00e5llandena b\u00e4ttre gynnade platser. Och f\u00f6r att nu i den brinnande konkurrensen ej beh\u00f6fva ligga efter k\u00e4nner samh\u00e4llet i fr\u00e5ga det som ett oundg\u00e4ngligt behof att medelst jernv\u00e4g skaffa sig en tidsenlig f\u00f6rbindelse med den yttre verlden och har f\u00f6r den skull l\u00e5tit verkst\u00e4lla den jernv\u00e4gsunders\u00f6kning, hvars resultat h\u00e4r f\u00f6religger. <\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>Stationen i Vrigstad (diagonalstreckade rektangeln p\u00e5 ritningen)<\/strong> skulle placeras p\u00e5 d\u00e5varande marknadsplatsen i v\u00e4gm\u00f6tet mellan Stockaryd \u2013 och S\u00e4vsj\u00f6v\u00e4gen. Banan skulle sedan i stort sett f\u00f6lja v\u00e4gen och ligga norr om denna f\u00f6rbi Svinseryd och genom H\u00e4llaryd till stationen i Stockaryd. Sp\u00e5rvidden var 2 fot, 600 mm, allts\u00e5 ett smalsp\u00e5r, varf\u00f6r transporterat gods skulle f\u00e5 omlastas i Stockaryd. Utredaren konstaterar att p\u00e5 grund av den kraftiga stigningen som f\u00f6rekommer utmed banan m\u00e5ste 2 lok anv\u00e4ndas.<\/p>\n

Totalkostnaden slutade p\u00e5 160.000 kronor. Insulander f\u00f6resl\u00e5r att man skulle \u00f6ka sp\u00e5rvidden till 3 fot, vilket inte n\u00e4mnv\u00e4rt skulle p\u00e5verka kostnaden.<\/p>\n

Idag har vi facit och kan konstatera att det inte blev n\u00e5gon j\u00e4rnv\u00e4g. Om det var bra eller d\u00e5ligt kan man alltid diskutera men Vrigstad har klarat sig bra \u00e4ven utan j\u00e4rnv\u00e4g.<\/p>\n

Fr\u00e5n vagnshjul till sm\u00e5hus
\n<\/strong>\"\"<\/a>Hembygdsf\u00f6reningens nya bok om det n\u00e4ringsliv som finns och har funnits inom de gamla sockengr\u00e4nserna har s\u00e5lt fantastiskt bra. Vi tror att det blev en mycket uppskattad julklapp i m\u00e5nga hem.<\/p>\n

Liksom \u00f6vriga b\u00f6cker som hembygdsf\u00f6reningen publicerat \u00e4r detta en bok som \u201dinte g\u00e5r ur tiden\u201d utan ofta blir alltmer eftertraktad. Passa p\u00e5 att k\u00f6pa boken innan den \u00e4r sluts\u00e5ld! Pris: 250 kr. Boken s\u00e4ljs i forts\u00e4ttningen av B\u00f6rje Cronvall, Kerstin Carlsson och Marita Borkowski.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En h\u00e4lsning fr\u00e5n Vrigstads hembygdsf\u00f6rening 2017 F\u00f6r 50 \u00e5r sedan, 1967, p\u00e5b\u00f6rjades rivningen av skolan. Innan den nya skolan byggdes<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-1585","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1585","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1585"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1585\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2144,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1585\/revisions\/2144"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1585"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}