{"id":1233,"date":"2015-11-21T13:05:41","date_gmt":"2015-11-21T13:05:41","guid":{"rendered":"http:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=1233"},"modified":"2015-11-21T13:05:41","modified_gmt":"2015-11-21T13:05:41","slug":"runstedt-fredrique","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=1233","title":{"rendered":"Runstedt Fredrique"},"content":{"rendered":"<p><strong>Fredrique Runstedt &#8211;\u00a0ett portr\u00e4tt av en stark kvinna<br \/>\n<\/strong>Fredrique f\u00f6ddes den 24 augusti 1852 i Vrigstad, som f\u00f6rsta och enda barn till f\u00e4rgerifabrik\u00f6ren Fredrik Runstedt och hans hustru Stina Lovisa Tolf.<\/p>\n<p>Fadern var av gammal vaxblekarsl\u00e4kt och kom till Vrigstad 1848, fr\u00e5n Vaxblekarg\u00e5rden i Eksj\u00f6 och modern hade sina r\u00f6tter i en gammal Vallonsl\u00e4kt, som invandrat i b\u00f6rjan av 1600-talet. Stina Lovisas far var hammarsmed vid Lindefors j\u00e4rnbruk i Svenarums socken.<\/p>\n<p>Fredrique var en livlig flicka och var vad man brukar kalla en \u201dpojkflicka\u201d. En l\u00e4rling vid f\u00e4rgeriet har ber\u00e4ttat att han som 14-\u00e5rig, 1864, kom till Runstedt f\u00f6r att l\u00e4ra sig yrket. Fredrique var d\u00e5 ett par \u00e5r yngre. Han skriver:\u201d<em>Fredrique \u2013 det var dottern \u2013 och jag brukade f\u00e5nga sm\u00e5fisk, byggde oss dammar och hade roligt. Men s\u00e5 en dag kom Runstedt och fick se v\u00e5ra dammanl\u00e4ggningar. Han blev arg och rev ut dem, sl\u00e4ppte ut fiskynglet. Fredrique fick ovett och f\u00f6rbj\u00f6ds att s\u00e4llskapa med oss arbetare, hon gr\u00e4t och var ledsen. Jag blev arg och beklagade mig f\u00f6r verkges\u00e4llen och sade honom att jag \u00e4mnade mig sk\u00e4lla ut Runstedt. Han r\u00e5dde mig l\u00e5ta bli: det passar sig inte f\u00f6r en l\u00e4rling att sk\u00e4lla ut sin m\u00e4stare, det skulle s\u00e4kerligen rendera mig ett kok stryk. Min lektid var slut, avst\u00e5ndet var rest mellan husbonde och tj\u00e4nare, vilket jag \u00e4ven bibeh\u00f6ll under alla de \u00e5r jag sedan tj\u00e4nte hos Runstedt\u201d.<\/em><\/p>\n<p>Flickan skulle ju ha en ordentlig utbildning, ans\u00e5g f\u00f6r\u00e4ldrarna. D\u00e4rf\u00f6r skickades hon till fr\u00f6ken Aurora Storckenfelts pension i J\u00f6nk\u00f6ping. Aurora hade i J\u00f6nk\u00f6ping startat en flickskola i 1840-talets b\u00f6rjan. Skolan v\u00e4xte snabbt b\u00e5de i elevantal och anseende. Aurora Storckenfelt var en stor underst\u00f6djare av Emelie Petersens, \u201dMormor p\u00e5 Herrestad\u201d, hj\u00e4lpverksamhet, vilket s\u00e4kert p\u00e5verkade den unga Fredrique. Efter skoltidens slut hade hon f\u00f6rm\u00e5nen att genom resor, b\u00e5de inom och utom landet, skaffa sig goda kontakter och spr\u00e5kkunskaper, allt med tanke p\u00e5 hennes kommande engagemang i faderns f\u00f6retag.<\/p>\n<p>I unga \u00e5r drabbades Fredrique av en reumatisk feber, som gjorde att hon d\u00e4refter, hela livet igenom, led av ett hj\u00e4rtfel. Detta gjorde att hon ganska ofta fick k\u00e4nning av sitt hj\u00e4rtbesv\u00e4r, vilket hindrade henne i arbetet med att hj\u00e4lpa fadern i hans dagliga arbete. Hon hade, trots detta, en brinnande lust f\u00f6r att s\u00e4tta sig in i faderns aff\u00e4rsverksamhet och jordbruksr\u00f6relse. Han hade inte bara f\u00e4rgeriet utan han arrenderade 1 mantal Biskopsbo av kronan. Biskopsbo var bost\u00e4lle \u00e5t chefen f\u00f6r Sm\u00e5lands infanteribataljon.<\/p>\n<p>Anledningarna till att han arrenderade Biskopsbo var flera. F\u00e4rgeriet var i stort behov av br\u00e4nsle till de stora f\u00e4rgpannorna. P\u00e5 Biskopsbo kunde han genom avverkning tillgodose br\u00e4nslebehovet. Genom ett jordbruk, drivet i egen regi, underl\u00e4ttades ocks\u00e5 h\u00e5llandet av h\u00e4star, vilka f\u00f6rutom till vanliga k\u00f6rslor i jordbruket anv\u00e4ndes till de s.k. f\u00e4rgm\u00f6tesresorna. Dessutom fick han tillg\u00e5ng till vattenfallet i Boskvarn, d\u00e4r han anlade tv\u00e5 stampar f\u00f6r beredning av vadmal.<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/\/Personer_Runstedt-F_e.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-1234 alignleft\" src=\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/\/Personer_Runstedt-F_e.jpg\" alt=\"Personer_Runstedt F_e\" width=\"400\" height=\"542\" srcset=\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/Personer_Runstedt-F_e.jpg 400w, https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/Personer_Runstedt-F_e-221x300.jpg 221w\" sizes=\"auto, (max-width: 400px) 100vw, 400px\" \/><\/a>Fredrique satte sig v\u00e4l in i sk\u00f6tseln av b\u00e5de f\u00e4rgeriet och Biskopsbo. Vid faderns bortg\u00e5ng 1899, hade redan n\u00e5got \u00e5r tidigare ledningen av verksamheten \u00f6verl\u00e5tits till Fredrique. Hon var d\u00e4rf\u00f6r v\u00e4l f\u00f6rberedd att p\u00e5 egen hand ta ansvar f\u00f6r f\u00f6retagets sk\u00f6tsel.<\/p>\n<p>I de lokaler i fastigheten som anv\u00e4ndes som inl\u00e4mningsst\u00e4lle f\u00f6r f\u00e4rggods startade hon nu f\u00f6rs\u00e4ljning av filtar och filtschalar. D\u00e4rmed var grunden lagd till den manufakturaff\u00e4r, som blev en av traktens ledande. Fram till 1912 ledde Fredrique med stark hand f\u00f6retaget. Hon s\u00e5lde d\u00e5 b\u00e5de f\u00e4rgeriet och bostadsfastigheten till fabrik\u00f6ren Axel Dahlquist. Arrendekontraktet p\u00e5 Biskopsbo beh\u00f6ll hon dock till 1918 d\u00e5 det \u00f6vertogs av handlanden David Ek. Fredrique bodde kvar i fastigheten Run\u00f6, som den kallades, fyra \u00e5r efter f\u00f6rs\u00e4ljningen.<\/p>\n<p>1909 hade f\u00f6rfattarinnan Ulla Linder kommit fr\u00e5n Stockholm till Vrigstad och flyttade d\u00e5 in i Run\u00f6 till Fredrique. De bodde h\u00e4r tillsammans till 1916 d\u00e5 Ulla ink\u00f6pte fastigheten Annelund, som hon d\u00f6pte om till Solhaga (Senare l\u00e4karbostaden). I Solhaga bodde de b\u00e5da v\u00e4ninnorna tillsammans till Fredriques bortg\u00e5ng 1919. Det var i Run\u00f6 Ulla f\u00f6rfattade nyckelromanen \u201dByarydskungen\u201d, d\u00e4r romanens huvudperson Erik \u00d6rnberg, \u00e4r ingen mindre \u00e4n Fredriques far Fredrik Runstedt och Byaryd \u00e4r Vrigstad. Boken gavs ut 1913. H\u00e4r figurerar \u00e4ven andra vrigstadbor i inflytelserik st\u00e4llning i Vrigstad p\u00e5 1860 till 1880-talet. S\u00e5 f\u00e5r t.ex. handelspatron Johan Ek figurera i boken under namnet patron L\u00f6nnblad. Det \u00e4r Fredriques ber\u00e4ttelser om Vrigstad och h\u00e4ndelserna d\u00e4r som f\u00e5tt l\u00e4mna stoff till boken.<\/p>\n<p>Runstedt b\u00f6rjar mer och mer f\u00f6rst\u00e5 n\u00f6dv\u00e4ndigheten av en bank i Vrigstad. Redan 1865 b\u00f6rjar han intressera folk f\u00f6r detta. Ulla Linder skriver <em>\u201dUtan \u00d6rnberg <\/em>(d.v.s. Runstedt)<em> skulle de aldrig f\u00e5tt n\u00e5gon sparbank\u201d. <\/em>N\u00e4r Vestra H\u00e4rads Sparbank stiftades 1867 var Runstedt en av 15 bidragsgivare, som l\u00e4mnade bidrag utan krav p\u00e5 \u00e5terbetalningsskyldighet. Han var ocks\u00e5 en av de st\u00f6rre kunderna i banken. Den traditionen v\u00e5rdade Fredrique d\u00e5 hon \u00f6vertog r\u00f6relsen efter faderns bortg\u00e5ng.<\/p>\n<p>Bankens f\u00f6rsta lokal var i doktor Lindskogs fastighet, som \u00e4r det r\u00f6da huset bakom Bankmuseet. Sj\u00e4lv bodde Lindskog i huvudbyggnaden \u201dBolagshuset\u201d. Vid Lindskogs bortg\u00e5ng 1886 skulle fastigheten s\u00e4ljas. Fredrik Runstedt f\u00f6reslog d\u00e5 att banken skulle ink\u00f6pa fastigheten. F\u00f6rslaget r\u00f6stades ner d\u00e5 man ans\u00e5g <em>\u201ddet i h\u00f6gsta grad obet\u00e4nksamt och l\u00e4ttsinnigt att bortsl\u00f6sa st\u00f6rre delen av reservfonden p\u00e5 ink\u00f6p av gamla hus\u201d. <\/em>Man hyrde nu lokal i handlanden David Eks hus vid torget (nuvarande Jotos-fastigheten). Men 1913 ink\u00f6ptes de \u201dgamla hus\u201d, som man 1886 ans\u00e5g l\u00e4ttsinnigt att bortsl\u00f6sa reservfonden p\u00e5. Det vittnar lite om Runstedts framsynthet. Runstedt var styrelseledamot i banken under \u00e5ren 1881-1893. Fredrique hade med all s\u00e4kerhet haft en plats i bankstyrelsen om hon inte varit kvinna.<\/p>\n<p>Vestra H\u00e4rads Skarpskyttef\u00f6rening tillkom p\u00e5 initiativ av Fredrik Runstedt 1861. F\u00f6reningen bestod av tv\u00e5 kompanier, Vrigstads- och Svenarums kompani. Chef f\u00f6r Vrigstadkompaniet var Runstedt. 1893 ombildades skarpskyttef\u00f6reningen till skyttegille, som 1902 i sin tur ombildades till Vrigstads skyttef\u00f6rening.<\/p>\n<p>I samband med den \u00e5rligen \u00e5terkommande skyttefesten, sk\u00e4nkte Fredrique 1904 ett standar till Vrigstads skyttef\u00f6rening. Hon l\u00e4t en hemv\u00e4verska i Vrigstad v\u00e4va duken, som sedan f\u00e4rgades i Runstedtska F\u00e4rgeriet. Tyget \u00e4r av ylle och f\u00e4rgerna gult och bl\u00e5tt. P\u00e5 standarets \u00f6vre h\u00f6gra f\u00e4lt sitter l\u00e4nsvapnet i siden. I \u00f6vre v\u00e4nstra f\u00e4ltet fanns ursprungligen unionsm\u00e4rket, som togs bort i samband med unionsuppl\u00f6sningen 1905. Standaret b\u00e4r devisen \u201dF\u00f6r hem och h\u00e4rd\u201d, samt initialerna V S, som st\u00e5r f\u00f6r Vrigstads Skyttef\u00f6rening. Genom g\u00e5van ville Fredrique hedra sin far och hans insatser f\u00f6r skytter\u00f6relsen. Standaret finns bevarat och h\u00e4nger i Vrigstads Hembygdsg\u00e5rd, Gr\u00f6ndal.<\/p>\n<p>Fredrique avled den 8 april 1919. Att hon v\u00e4rnade om sin hembygd och arbetarna framg\u00e5r av nekrologen, som f\u00f6ljande utdrag vittnar om, \u201dHennes huvudintresse har r\u00f6rt sig omkring hennes \u00e4lsklingstanke de senare \u00e5ren, att den lilla vackra kyrkbyn med den nya vattenkuranstalten m\u00e5tte kunna bliva en allm\u00e4nt erk\u00e4nd viloort, dit till sj\u00e4len uttr\u00f6ttade arbetare kunde f\u00e5 samlas under n\u00e5gra vackra sommarveckor att d\u00e4r andas ut och h\u00e4mta krafter f\u00f6r framg\u00e5ngsrik forts\u00e4ttning p\u00e5 deras arbeten\u201d.<\/p>\n<p>Stig Marz<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Fredrique Runstedt &#8211;\u00a0ett portr\u00e4tt av en stark kvinna Fredrique f\u00f6ddes den 24 augusti 1852 i Vrigstad, som f\u00f6rsta och enda<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-1233","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1233","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1233"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1233\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1235,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1233\/revisions\/1235"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1233"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}