Granbacken har en historia som Västra härads tingshus. Byggnaden var då belägen i Komstad, på den plats där den s k häradskistan eller arrestlokalen finns bevarad och möjlig att besöka. När häradet år 1907 lät bygga ett nytt tingshus (nuvarande kommunalhus i Sävsjö), blev emellertid det gamla överflödigt och bjöds ut till försäljning. På auktion i Komstad 1908 ropades det in av Vrigstad Sparbank för 3 600 kronor. Vrigstad Sparbank som då bedrev sin verksamhet i förhyrda lokaler vid torget, hade länge velat förvärva en egen fastighet.
Nu planerade man att flytta det gamla tingshuset till Vrigstad och på någon lämplig tomt uppföra det igen och på så sätt få en egen tidsenlig lokal. Men åren gick och av olika skäl blev flyttningen inte av. När banken så 1913 fick möjlighet att köpa det s.k. Bolagshuset (det hus där nu Bankmuseet är inrymt), hade man inte längre bruk för tingshuset i Komstad.
Vid denna tidpunkt hade en växande verksamhet startats i Vrigstad, nämligen Vattenkuranstalten. Det var ett initiativ i tiden: överallt i Europa tog man kurer och drack hälsobringande vatten som bot mot allehanda sjukdomar och krämpor. I styrelsen för Vattenkuranstalten ingick idel kända Vrigstadbor: handelspatronerna Johan Ek och J K Bengtsson, lantbrukare Karl G Rundquist i Sunnerby, länsmannen Alfred Dahl och kamreraren Claes Johansson. Anstaltens läkare var provinsialläkaren i Vrigstad, H V Kindblom, som bl a varit brunnsläkare i Ryd och som på olika kuranstalter i Tyskland studerat kneippkurer och t o m ”behandling med överhettad luft”.
Vattenkuranstaltens badhus. Högst upp i tornet var vattencisternerna placerade. De två utbyggnaderna på framsidan hade platta tak, där badgästerna kunde ägna sig åt solbad. Räcken av väv var uppspända kring taken för att skydda mot insyn.
Det nybildade aktiebolaget köpte nu tingshuset i Komstad av sparbanken för 2 000 kronor, lät montera ner och återuppföra det i Vrigstad. 1914 stod byggnaden färdig. Den blev vattenkuranstaltens huvudbyggnad och restaurang. Verksamheten blomstrade under de följande åren med ca 100 gäster varje sommar. I badhuset serverades (allt enligt anstaltens annonser) tallbarrsbad, nauheimerbad, skotsk dusch, samt kalla och varma inpackningar. Man gav svavel- och tvålmassage och man erbjöd gästerna att dricka såväl hälsobringande radioaktivt vatten som yoghurtmjölk.
1920 tvingades emellertid bolaget att gå i likvidation, och det gamla tingshuset, badhuset och övriga byggnader övertogs av nya ägare, som startade pensionat under namnet Granbacken. Sådan rörelse har alltsedan bedrivits där, under flera år bl.a. i Helgelseförbundets regi.
Banken gjorde som synes ingen lysande affär: man köpte tingshuset för 3 600 kronor och sålde det för 2 000 kronor. Slutresultatet blev emellertid ännu sämre. I stället för kontanta pengar hade man accepterat aktier i Vattenkuranstalten, aktier som aldrig gav någon utdelning och som så småningom fick skrivas bort som värdelösa i bokslutet. Man kunde i alla fall trösta sig med att bygden fått en vacker byggnad och ett välbehövligt tillskott till sitt näringsliv.
Själv hade banken äntligen fått ett eget hus, där man kunde inreda den moderna ändamålsenliga banklokal, som man så länge önskat sig. På hösten 1913 flyttade man in och hur denna nya banklokal såg ut kan nu beskådas i Bankmuseet på Gamla Bankgården.