Skolan i Vrigstad – Ambulerande lärare

Mellan 1846 och 1909 tjänstgjorde tre ambulerande lärare. De var samtidigt kantorer. Mellan 1846 och ungefär 1860 måste undervisningen hållas i någon bondgård i roten. Sedan skolhus byggts på tre ställen, användes dessa hus för undervisning av folkskolebarnen. Småskolebarnen hade mycket kortare kurs och kunde inte gå så långt. De kan ha undervisats i många olika stugor.

Karl Peter Hultstedt, född 23/4 1820 i Älghult
Gift 1855 med Fredrika Gustava Isaksdotter Hjort. Hultstedt var bondson. Han genomgick en kurs i växelundervisningsmetoden vid Sjögrenska skolan i Växjö, avlade organistexamen 1841 i Växjö och kantorsexamen 1842 i Växjö. Eftersom han stannade endast en termin vid seminariet i Växjö och inte avlade folkskollärarexamen kunde han endast antas som extra lärare. 1841-1844 var han organist i Ormesberga. 1846 kom han till Vrigstad, där han stannade till 1851. Så fortsatte han till 1856 i Fagerhult, från 1857 i Eftra och Slöinge, där han stannade till sin död 19/11 1896.

Sven Granqvist, född 14/1 1812 på torpet Granebo under Bodanäs i Odensjö och död 1882 på Gransberg i Vrigstad
Gift 29/11 1843 med Stina Kajsa Johannesdotter, född 12/10 1823 i Södra Målen och död 1884 på Gransberg. I ett årsblad utgivet av Hembygdsföreningen i Vrigstad har professor Einar Ralf, dotterson till kantor Granqvist, publicerat några anteckningar gjorda av prosten Karl Thunander i Öja i Södermanland. Karl Thunander var född i Skogen i Vrigstad 1847. Ur artikeln citeras här några rader. ”D et kunde vara mycket att säga o m de ytterst primitiva förhållanden, under vilka min lärare, liksom för övrigt många andra folkskollärare på den tiden, arbetade På landsbygden. En stuga, någon gång endast en vind i en bondstuga, uppläts till skollokal, och den ambulerande läraren fick leva på torrskaffning ur matsäckskorgen.” … ”Förenade kantors-, (icke organist, ty orgel fanns icke på den tiden i Wrigstads kyrka) klockare- och folkskollärarbefattningen innehades av Sven Granqvist, född år 1812, alltså vid den tiden en man i sin bästa mannakraft. Granqvist hade ingen musikalisk bildning. Något annat instrument än psalmodikon kunde han inte traktera.

Men genommusikalisk var han, ett fint öra hade han, och det instrument, som naturen begåvat honom med, hans kraftiga, härliga barytonröst, trakterade han ‘con amore’, när han vid gudstjänsterna från sin kantorstol vid altaret i Wrigstads dåvarande gamla egendomliga vackra medeltidskyrka ledde församlingssången.”… ”I skolan under visade Granqvist i sång efter den Dillnerska siffermetoden. På svarta tavlan, som nästan uteslutande användes för sångundervisningen, voro siffernoterna upptecknade i tvenne oktaver. Undervisningen i sång till gick nu så, att läraren med sin pekpinne följde skalan uppåt, och barnen fingo sjunga siffrorna: en, två tre, fyr, fem, sex, sju, en (oktaven) och så sjöngs skalan ned på samma sätt … t ex psalmen 55: 1, 5, 3, 1, 5, 6, 6, 5 osv…

Koralmelodier inövades genom att melodierna uppskrevs På svarta tavlan och barnen fingo sjunga siffrorna och sedan psalmens ord. På sådant sätt fick man lära sig en ganska aktningsvärd mängd av våra koraler. Någon annan sång än koralsång och tonträffningar förekom inte… ”Jag kan icke minnas, att någon enda av mina kamrater klagade över någon tråkighet vid denna undervisning. Tvärtom – det var liv och glädje. Dessa sångstunder var det roligaste vi hade i skolan.”…

För övrigt var nog tiden då icke så noga reglerad som nu. Det var mycket som skulle medhinnas på den korta tid, som var anslagen för var och en av de många skolrotarna. Därför måste det arbetas på övertid icke blott i sång, utan även i andra skolämnen. Sven Granqvist var nämligen både nitisk och sträng lärare, som icke klemade med sina lärjungar. Han fordrade mycket av dem, särskilt flit, uppmärksamhet och lydnad. Lättja, slarv och olydnad bestraffas eftertryckligt. Han var där förfruktad av dem som gjorde sig skyldiga till sådana förseelser. Men oaktat hans stränghet hade nog de flesta, åtminstone de mera tänkande bland dem, en känsla av huru väl han ville dem, att han både ville och kunde lära dem något, och framför allt, att han sökte ‘göra folk av dem ‘.”

1856 var Kristina Nilsson och sjöng på Vrigstads marknad. En yngre broder trakterade fiol och gick omkring med hatten för att samla pengar. En folkskollärare Carlsson från Jönköping hörde henne sjunga och fann, att hon hade en sällsynt begåvning. Han talade om vad han hade hört för sin vän, kantor Granqvist. De beslöt sig för att ordna med musikundervisning åt den unga flickan. Samma kväll flyttade hon in som gäst hos kantor Granqvist, medan hennes broder sändes tillbaka till föräldrahemmet. Folkskollärare Carlsson försökte intressera sina musikvänner i Jönköping att ge flickan en utbildning. Vrigstadvistelsen varade några veckor 1856. Prosten Bergqvist och kronofogde Wallerström gjorde bjudningar för hennes skull och hos fabrikör Runstedt konserterade hon för ett honorar av 25 öre. Och Granqvist utbildade henne på psalmodikon och han lärde henne musikens grunder. Oskar Ralf, operasångare och dotterson till Granqvist, har träffat Kristina Nilsson på en basar i Stockholm 1905 och frågat om det var sant. ”Visst var det sant,” svarade den världsberömda. ”Det är ju det roligaste man haft.” Detta framhäver ju Granqvists goda sidor och hjälpsamhet, men det är ju också intressant att få bekräftat en muntlig tradition, som ännu går i Vrigstad.

Kantor Granqvist kom hit 1852 från Stockaryds församling, och han skriver själv om sina flyttningar här. 1852 sökte jag Vrigstads kantors- och skollärartjänster och blev vald därtill den 29 augusti och tillträdde den l oktober samma år, och i samma månad flyttade jag hit och bodde i Sunnerby Östergård ett år. Den l oktober 1853 flyttade vi till Rosenholm och bodde där till samma dag 1854, då vi flyttade till Bolagsgården, där vi även hade bageriet, och 1/5 1861 flyttade vi hit upp i skolhuset, som då var så färdigt, att vi kunde bo här.

1883 byggde kantor Granqvist ett eget hus Gransberg på nuvarande Växjövägen 7. Det huset stod kvar till 1981.

Johan August Celén, född 18/7 1856 i Flisby
Gift 31/12 1881 med Fredrika Sofia Blom, född 19/5 1859 i Norra Solberga. Celén kom 20/10 1884 från Malmbäck till Skolhuset i Vrigstad och flyttade 1910 till Nässjö. Han ambulerade mellan de tre mindre folkskolorna. Han hade avlagt folkskollärarexamen i Växjö 2/6 1882. Kantor Celén var väl den förste och länge den ende, som hade en velociped. För mer än 100 år sedan tillverkade Glasare-Johan, glasföraren och finsnickaren Johan Andersson, en sådan med ett mycket stort framhjul och ett litet, litet hjul där bak. Man måste trampa runt det stora hjulet, utan växling och frihjul. Det var heller inte lätt att komma upp på sadeln. Med denna velopiced kunde kantor Celén ta sig till de mindre folkskolorna.

När Celén slutade, upphörde den ambulatoriska folkskolan i församlingen. Efter det att pedagogien upphört 1878 var man utan sökande till tjänsten som folkskollärare till 1882.

Informationen om skolan i Vrigstads socken är hämtad ur ”Vi byggde skolan – Historien om skolorna i Sävsjö kommun”, utgiven av skolstyrelsen 1992. Författare: Elna Nilsson och Henry Renshult.