Komstadius Benedictus

Vi ska börja här inne i vapenhuset och stanna lite vid en gravsten som jag tror är den äldsta vi har. Vi kan läsa på stenen att den är gjord för Benedictus Komstadius, kyrkoherde här i Vrigstad och häradsprost, ”tvenne hustrur” som det står och ”någre barn”. Han dog 1670 och hade då varit kyrkoherde här i 33 år.

Han hette ursprungligen Bengt Nilsson och var son till en bonde i Komstad men som så många andra översatte han sitt svenska namn till latin när han kom till universitetet och kallade sig Benedictus Komstadius, som då betyder ungefär Bengt från Komstad.

Han var en framstående man – det framgår ju också av inskriptionen: ”ärevördig och vällärd” Han studerade i Uppsala och i Leyden i Holland, vilket f.ö. många svenskar gjorde på den tiden – han var riksdagsman för prästeståndet vid två riksdagar. Hans släkt blev en prästsläkt – hans andra hustru var kyrkoherdedotter från Rydaholm, tre av hans söner blev präster och en dotter gifte sig med hans efterträdare på kyrkoherdetjänsten här i Vrigstad.

Det är en stor vacker och påkostad sten som Ni ser – med bibelspråk och dekorationer. Ni kanske undrar varför stenen står här i vapenhuset, här är väl inga gravar. Det stämmer – Komstadius begravdes vid altaret inne i den gamla kyrkan och där låg stenen i kyrkgolvet. När då den gamla kyrkan revs 1865 kom ju frågan upp var man skulle göra med stenen och jag ska strax berätta vad som då hände, men då måste vi gå ut på kyrkogården.

När den gamla kyrkan revs låg alltså Komstadius grav med den stora gravstenen i golvet vid altaret. Och man gjorde egentligen ingenting, man lät helt enkelt stenen ligga där den låg, men nu utomhus utan tak över sig, ute på kyrkogården och det var kanske inte så bra. Den utsattes för regn och oväder, folk kunde gå på den och risken fanns att den kunde förstöras. Där låg den i alla fall fram till 1899, alltså i över 40 år. Då var det biskopsvisitation här och då uppmärksammade man att stenen inte mådde så bra där ute på kyrkogården  så man beslutade att flytta den som det stod i protokollet ”till ett tjänligare ställe.” Ni som minns kyrkan före restaureringen 1963 kommer kanske ihåg att den först placerades under trappan upp till läktaren, och sedan i samband med restaureringen ute i vapenhuset, där den nu står.

Men själva graven kunde man ju inte flytta, den låg där den låg, så då satte man upp det här  järnkorset med Komstadius namn på. Korset markerade då  platsen för hans och familjens grav och därmed också platsen för altaret i den gamla kyrkan.  Bibelversen Hebr 13:7 lyder ”Tänken på edra ledare som hava talat Guds ord till eder och efterföljen deras tro…”

Informationen om Benedictus Komstadius framfördes av Rudolf Thunander vid Hembygdsföreningens Kyrkogårdsvandring den 9 september 2000.  © Rudolf Thunander