Vid hembygdsföreninges temakväll i september 2012 presenterade Sven-Åke Carlsson bl.a. fakta om den Kungsväg som gick mellan Jönköping, Stigamo och Växjö – och som passerade Sunnerby. Kungsvägen är fortfarande intakt på sträckan Mölnarp-Nässja, där det bl.a. finns en 1/2-milsten och sträckan har den klassiska längden ”en fjärdings väg”.
Men vad är egentligen en Kungsväg? I de medeltida landskapslagama Östgötalagen resp. Upplands-lagen omnämns begreppet ’konungs väg’. I de övriga landskaps-lagama finns ej detta begrepp, ej heller i Magnus Erikssons Landslag. I det omfattande förarbetet som resulterade i 1734 års lag (utg. Av W Sjögren: Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736, Upsala 1900-1909) finns ej heller begreppet ’Kungsväg’, utan termerna är ex. ’allmän landswäg’, ’wäg til ting, kyrkio och qwarn’.
I 1734 års lag definieras de olika vägarna sålunda, enl. XXV. Cap. Om vägar och broar, huru the giöras, och byggas skola. 2. §. Landsväg skal vara tijo alnar bred, som förr är sagdt: Väg til Ting, Kyrkio, och qvarn, tå ock annar farväg sex alnar: bro öfver ström eller bäck efter thy, som vägens bredd är.
Nils Friberg har i Kult.historisk lexikon f nordiskt medeltid, band 9 utrett frågan. Han anser att begreppet nog har använts under medeltiden för de viktigaste huvudlederna och att det sedan har levat kvar som allmänt begrepp för dessa vägar — även alltså om det inte finns någon relevans i lagtextema för detta begrepp.
För att ett vägparti i dag skall kunna kallas för ”Kungsväg” bör det alltså ha varit en stor genomfartsled under medeltiden, vilket visas av nedanstående karta över huvudvägarna i södra Sverige under medeltiden.
