Fotografisten P. F. Bjelke

En aprildag 1871 kom en man dragande en kärra lastad med personliga tillhörigheter och överst på lasset satt hans tvååriga dotter och bredvid henne låg en stor fyrkantig låda, det var en kamera. Bland lasten fanns också framkallnings- och kopieringsutrustning. Vid sidan av vagnen gick hustrun, som var till hjälp i uppförsbackarna.

Den muntliga traditionen har att berätta att det var traktens skönhet, som gjorde att ekipaget gjorde halt i Vrigstad. Det blev ett stopp, som varade livet ut för mannen och hans hustru.

Mannen hette Peder Friderich Bjelke, född i Nyborg, Danmark, 1832. Han hade kommit till Sverige redan 1863 och öppnat fotoateljé i Växjö. Därefter hade han varit etablerad i ett par skånestäder. När han nu kom till Vrigstad var hans senaste bosättningsort Malmö.

Hustrun hette Maria Elise Ottolina, född Winkler 1840 i Malmö.

I fastigheten Bodala, Sävsjövägen 10, inredde familjen nu sitt nya hem och fotoateljé. De första årens bilder var i huvudsak ateljéfoton. Rekvisitan var enkel och bestod av en sliten golvmatta, en skranglig stol och ett litet bord, kanske Ottolinas sybord.

Här fotograferades vrigstadborna antingen sittande på stolen och med ena armen ledigt vilande på bordet eller stående med t.ex. hatten liggande på bordet och med en slät vägg med spännpapp bakom de porträtterade. Några storslagna målade bakgrunder kunde inte Bjelke erbjuda sina kunder.

Så fort som möjlighet gavs, tack vare fotomaterialets utveckling, gav sig Bjelke ut i samhället och fotograferade miljöer. Tack vare detta kan vi idag se bilder på bebyggelse och andra vrigstadmiljöer från 1880-talets början. Hans bilder är idag en kulturskatt, som inte nog kan uppskattas. Man kan säga att Bjelke bevarat Vrigstads historia i bilder.

Vrigstads gamla kyrkas rivande, år 1865, var en kulturhistorisk katastrof, men inte långt efter ligger bortforslandet av Bjelkes alla glasplåtar till soptippen 1955.

Man frågade sig i Vrigstad hur Bjelke kunde försörja sig på sin fotograferingskonst. Men han klarade sig hyggligt på de fotograferingsuppdrag han hade.

Utanför staketet till Bodala, mot Sävsjövägen, hade Bjelke en skyltlåda där han visade bilder ur sin produktion, och på det sättet fick han också sälja en bild då och då.

För att dryga ut inkomsterna hyrde hustrun ut rum till resande och vid marknaderna hade hon kaffeservering.

I vanliga fall passerade folk förbi Bjelkes skyltlåda utan att ägna den någon speciell uppmärksamhet. Men så en dag blev det plötsligt folksamling framför Bjelkes skyltlåda.

Denna gång innehöll lådan en enda bild. På den uppförstorade bilden såg man handelspatronen
Johan Ek, ordförande i Vrigstads Missionsförsamling och tillika stor nykterhetskämpe. Det som tilldrog sig folkets intresse var att på bilden såg man Ek sitta sovande vid ett bord och på bordet stod det halvdruckna flaskor, som av etiketterna att döma innehöll brända och destillerade drycker.

Detta väckte självklart vrigstadbornas intresse och tungorna i Vrigstad gick varma och det tisslades och tasslades.

Dagen efter skyltningen såg man patronen i egen hög person ställa sina steg mot Bodala, där han för ett oskäligt högt pris, sägs det, inköpte den olycksaliga bilden.

Men efter ett tag kom Bjelke i penningknipa och hängde på nytt ut en ny kopia av bilden i skyltskåpet. Proceduren upprepades och patronen inköpte även denna kopia, som nu hade stigit i pris. Till slut skall patronen och fotografisten dock ha kommit till en uppgörelse.

Hur kunde då Bjelke ha tagit denna bild av renlevnadsmannen patronen Ek?

En dag hade Bjelke hittat patronen sittande sovande vid sitt trädgårdsbord. Mera på skämt, utan någon elak baktanke, arrangerade Bjelke glas och flaskor på bordet, och knäppte bilden, som senare visade sig ge en bra utdelning.

Bjelke hade en hushållsgris, som hade sin bostad i en av marknadsbodarna, som gränsade till Bjelkes trädgård. Till marknaderna fick han mocka ut och skura så gott det gick, men grisdoften satt i väggarna så den stackars knallen, som hade boden, fick då och då gå ut för att få lite frisk luft.

Paret Bjelke hade också en get, som de mjölkade. När betet var slut i trädgården kunde man se fru Bjelke komma gående på vägarna runt samhället med geten betande på vägrenen i koppel.

Hon letade samtidigt efter cigarr-och cigarettfimpar, som hon plockade upp och på kvällarna kunde man se henne sittande på Bodalas veranda, rökande sin pipa stoppad med tobak från de upphittade fimparna.

Fram till sin död 1913 verkade Peder Friderich Bjelke som fotograf i Vrigstad.

Fotografisten P.F. Bjelke. Foto från 1865.