År 1936 övertog fabrikör Mandli Svensson ensam Vrigstads Sandalfabriksbolag och namnändrade det till Vrigstads Skofabrik.
Året efter påbörjades byggandet av en ny fabrik som stod klar 1938 (nuvarande Erikshjälpens lokaler). Åren efter skedde en stor förändring på maskinsidan och av produktionen. Under krigsåren och ända fram till 1947 hade man en del driftsproblem. Det var svårigheter med materialförsörjning och brist på maskindelar och att en del personal låg inkallad.
I samband med övertagande 1936 fick de anställda en gåva på 1 500 kronor som de kunde disponera fritt. Den användes till att dela ut bidrag till dem som drabbats av sjukdom eller olycksfall och blev början till det som kallades ”Vrigstads skofabriksarbetares sjukhjälpskassa”. Man tog ut 1 % av lönen efter skatt för varje medlem och delade ut full ersättning under två månader, därefter halv ersättning i fyra månader.
Efter sex månader hade den tillsatta styrelsen befogenhet att fortsätta utbetalningarna i mån av tillgång. 1950 utbetalades 1 875 kronor. När den allmänna sjukförsäkringen kom avvecklades sjukhjälpskassan och kvarvarande medel delades ut till medlemmarna.
När Mandli avled 1946 övertog sonen Svenning Svensson och svärsonen Rudolf Thunander driften av skofabriken.
Kooperativa Förbundet och L. Sterner, Göteborg var de största kunderna. 1948 tillverkade man 94 646 par skor och 1949 107 402 par. Som mest tillverkade man 110 000 par skor i mitten av 1950-
talet. Merparten av dessa var barnskor. Vid denna tid var ett 60-tal personer anställda på skofabriken. 1953 ombildades bolaget till ett AB.
Under 60-talet ökade importen av skor kraftigt och den 13 oktober 1969 lades fabriken ner. Då var skotillverkningens saga all i Vrigstad.
