Ur 1697 års utredning: ”Stenshult Qvarnagård har två enfota qvarnar i ett hus, som går år öfver och mal för tull. Landfäste mot Biskopsbo”.
Kvarnen hade även såg och drevs med vatten från N. Ljunga. Här var god vattentillgång, som gjorde att den kunde utnyttjas året om. Fallhöjden var 4,5 meter. Kvarnverket drevs senare av elektrisk kraft från den egna kraftstationen med en turbineffekt av 110 hästkrafter. Kvarnen hade två par stenar, valsverk och skalare. Sågverket bestod av stockbänk och kantverk. Sågverksdriften var av mindre omfattning,
Kvarn och såg är markerade på 1875 års Generalstabskarta.
Den första elkraftstationen i Vrigstad anlades här 1918 och levererade elektricitet, inte bara till Vrigstad utan även till Stockaryd och Hylletofta.
Sedan 1886 är släkten Jacobsson ägare till Kvarnagården. Den förste i släkten som kom hit och blev ägare och mjölnare var Carl Johan Jacobsson, född 1831 i Vittaryd. Han efterträddes av sonen Per Anton Jacobsson, född i Hagshult 1863. Hans söner Helmer, född 1909 och Tage, född 1911, båda i Vrigstad, tog över efter fadern. Helmer skötte kvarn och såg, och Tage eldistributionen samtidigt som han arbetade som elinstallatör. Sågen används idag sporadiskt.
I Kvarnagården Stenshult, föddes Sven Johan Lindkvist 1857, som så kallat oäkta barn (barn födda utom äktenskapet). Modern hette Inga Lena Jonasdotter och var piga hos före detta apotekaren Lejdenfrost, som bodde i Kvarnagården. Sven Johan har i en tidningsintervju i samband med sin 90-årsdag berättat om sin uppväxt i Kvarnagården.
Sina första 23 år tillbringade han i Kvarnagården och var mest sysselsatt med det som hörde kvarn-yrket till. Redan som liten sexårig pojke satt han på kvarnstenen och lyste för de äldre som hackade och vid åtta års ålder sade mjölnaren till honom: ”Nu är du för gammal för att sitta och lysa, nu får du börja hacka”. (Räfflorna i kvarnstenen nöttes snabbt ner under malningen och måste hackas om).
Under nödåren 1868-1869 maldes i kvarnen hasselknoppar och halm, som gavs till de fattiga. Halmen skars på en skärkista. Sven Johan berättar att han malt många säckar halm. Han satt på kvarnbingen och matade ner hackelsen i ögat på kvarnstenen. Det blev ett gult fint mjöl, som blandades med rågmjöl och så fick man ett gott bröd.
All malt till brännerierna krossades i Kvarnagården, bl.a. till Moboda bränneri i Nydala socken.
Några mjölnare:
Samuel Nilsson, född 1790 i Vrigstad, 1847-1853,
Sven Andersson, född 1825 i Hjälmseryd, 1853-1854 (till Amerika),
Anders Johansson, född 1819 i Vrigstad, 1854-1858 (död detta år),
Carl Johan Åkesson, född 1834 i Nydala, 1858-1859.
Kristoffer Jonasson, född 1818 i Moheda, 1859-1861,
Jonas Peter Andersson, född 1831 i Nydala, 1859-1868.
Karl Johan Lönnqvist, född 1832 i Vetlanda, 1868-1886. Därefter se ovan.
